Något av en milstolpe i S:t Ansgars kyrkas historia sattes ned på Domssöndagen 2002 när kyrkans nya orgel invigdes. Den är till storlek och utformning anpassad till kyrkorummets dimensioner och gudstjänstförsamlingens behov. Orgeln har elva stämmor fördelade på två manualverk och pedal:
1. Principal 8′ C-G trä, Gs-f3 metall i fasaden
2. Flöjt 8′ trä
3. Octava 4′ metall
4. Quinta 3′ metall
5. Octava 2′ metall
6. Trumpet 8′ C-H träuppsatser, c-f3 metall
Manual II, omfång C-f3
7. Gedackt 8′ trä
8. Salicional 8′ metall från c, bas gemensam med Gedackt
9. Flöjt 4′ trä
10. Waldflöjt 2′ metall
Pedal, omfång C-f1
Subbas 16′ trä
Cymbelstjärna och Näktergal.
Koppel: Manual I/Pedal, Manual II/Pedal, Manual II/Manual I.
Orgeln har två mekaniska effektregister av klassisk typ: dels en s.k. cymbelstjärna, med ett litet klockspel stämt i D-dur, dels en ovanlig anordning med pipor, där ljudet passerar genom vatten, så att ett om fågelsång erinrande ljud uppstår.
Dispositionen ger möjlighet till ett rikt varierat orgelspel i gudstjänsten, anpasssat till liturgins och församlingssångens behov, samtidigt som den medger framförande av en stor del av den rikhaltiga orgelrepertoaren.
För disposition, fasadutformning, intonation och uppbyggnad svarar orgelbyggaren Jānis Kalniņs och hans medarbetare inom Ugāles ērģeļbūves darbnīca i Ugāle, Lettland. Kalniņs tillhör ledningsgruppen inom The Göteborg Organ Art Center (GOArt) vid Göteborgs universitet; vid sidan om sitt orgelbyggande är han präst i den lilla landsförsamling där han bor. Biträdande vid planeringen har varit orgelkonsulten Göran Grahn, Lidingö, och arbetets kontrollant musikdirektör Mats Åberg, Falun.
Orgeln är för modernt orgelbyggeri ett närmast unikt arbete som, frånsett den elektriska fläktmotorn, i varje enskild detalj är hantverk ända från grunden. Orgelbyggaren har t.ex. inte bara själv gjutit metallen till orgelpiporna, utan också, medan det ännu stod på rot, valt ut, sågat ned och torkat virket till orgelhuset och träarbetet. Fasaden är byggd i lettisk ek och fasadens gallerverk i lind. I utförliga reportage i Upsala Nya Tidning (16.11 2002) och Kyrkans Tidning (48/2002) har orgelbyggandet i vår kyrka presenterats för en vidare krets.
S:t Ansgars kyrka var i början länge utan orgel. Efter invigningen 1961 gick det flera år innan det år 1965 fanns ekonomiska förutsättningar att köpa en liten piporgel. Den var byggd av den danska firman Starup & Søn och hade endast fyra manualstämmor. Den placerades till höger om dörren till dåvarande sakristian. År 1993 fick S:t Ansgar stiftelse som gåva från Helga Trefaldighets församling överta den övertaliga orgel, som tidigare stått i det numera nedlagda S:t Olofs kapell i Rickomberga. Vår dittillsvarande orgel överläts då till S:t Nikolai kyrka i Linköping. Också det nya var instrumentet var byggt av Starup & Søn 1961, men hade, utöver sina likaså fyra stämmor också en bihangspedal. Det har nu sålts till Rasbo församling, där det är placerat i kyrkans Mariakor. När allt kom omkring, och med åren allt tydligare, var denna orgel alltför liten för våra faktiska behov. När kyrkan så gott som varje söndag är fylld av en sjungande församling har vi måst konstatera att den varit alltför klen. Dess svaga ljud har gjort att den inte på ett ändamålsenligt sätt kunnat fylla sin funktion. Det är med stor glädje och tacksamhet som S:t Ansgars stiftelse nu för första gången fått en orgel som är utformad, byggd och dimensionerad för det kyrkorum där den står.
Kontrollanten Mats Åberg har i sitt utlåtande om den nya orgeln sammanfattande konstaterat att den är ”både för öga och öra en synnerligen lyckad skapelse. Den ger intryck av att orgelbyggaren lagt ned inte bara sin hantverksskicklighet utan mycket av sin själ och sitt inre engagemang i den. Med säkerhet kommer orgeln under lång tid framöver glädja såväl organister som församling, och S:t Ansgar är endast att gratulera.”
Stiftelsen baserar sin ekonomi helt på frivilligt insamlade medel. En ny orgel hade varit efterlängtad, men stått utanför det rimligt genomförbaras gräns. Byggandet av den nya orgeln blev emellertid oförtänkt möjligt genom ett testamente från Gerhard Svensén (1917-2000), präst i Råneå i Luleå stift. Han önskade genom ett större legat till S:t Ansgars stiftelse stödja och främja gudstjänstlivet i S:t Ansgars kyrka. Det är på så sätt det blivit möjligt att finansiera det nya instrumentet. S:t Ansgars stiftelse räknar nu Gerhard Svensén som en av sina stora välgörare.
Orgelinvigningen skedde under festliga former och i närvaro bl.a. av Lettlands kulturattaché Katrina Kosa och 1:e ambassadsekreteraren för handelsfrågor Bahtijors Hasans. Den förrättades i anslutning till Domssöndagens högmässa av stiftelsens ordförande, professor Oloph Bexell, assisterad av vår dåvarande föreståndare Patrick Lind. Vid orgeln tjänstgjorde orgelbyggets kontrollant, musikdirektör Mats Åberg. Textläsare vid invigningen var 1:e sakristanen agr. stud. Emma Eklund. Celebrant i högmässan var Patrick Lind och predikant domprosten Carl Strandberg, en av stiftelsens grundare. Körledare var S:t Ansgars dåvarande kantor Jarri Ederth. Efter gudstjänsten anordnades kyrklunch på Smålands nation och på eftermiddagen en invigningskonsert, då kantor Jarri Ederth presenterade det nya instrumentet.