ett föredrag av Lottie Eriksson, doktorand i systematisk teologi i Göteborg.

Det har inneburit att kyrkan fokuserat på att få människor att ”tänka på vissa sätt” medan andra krafter istället talar till människan som längtande eller kännande varelse.

Istället för att anknyta till och hjälpa människor att forma sin längtan så att den blir till det goda, har människans längtan blivit mött – och ibland blivit exploaterad – av andra krafter, såsom reklamen och konsumtionens budskap. Dessa berättar en berättelse om hur människan blir lycklig, och denna berättelse kontrasterar Lottie mot kyrkans antropologi.

Reklamen och konsumtionskrafterna berättar en berättelse om hur människan blir lycklig: genom att bli lyckad. Att bli lyckad är att bli en sådan som på olika sätt åtrås, genom att inneha olika attribut som kräver konsumtion.

Hit hör förstås prylar, kläder men också upplevelser, resor och en vältränad kropp.

En annan grundtanke i Lotties föredrag är att denna berättelse inte är sann: människan har ett djupare behov än att visa upp sin lycka och framgång: vänskap och att bli mött som den man är med både sina brister och styrkor.

I kyrkan finns praktiker som talar till människans behov av gemenskap, att bli sedd som den man är, inte som den som har en massa lyckade attribut.

Till de praktikerna hör det personliga, öppna samtalet mellan individer – i vad Martin Buber kallade för ett jag-du-möte – och i eukaristin där människan får möta Gud som är den som djupast möter människans existentiella längtan efter gemenskap.

(Som påven Benedikt XVI, Joseph Ratzinger, sade: ”The human being is the being that is supposed to say Thou to God in eternity.”)

Hur ser konsumtionssamhällets antropologi ut? Hur kan vi förhålla oss mer medvetet till den? Och hur kan kyrkan möta människan som en längtande och begärande varelse, en varelse som ytterst längtar efter ”den levande Guden”?

Torbjörn Freij är utbildad baptistpastor och har startat föreningen Recovery som hjälper människor ur missbruksproblematik. Torbjörn har själv erfarenhet av missbruk.

Så här beskriver Freij sin egen väg ur missbruksproblematik:

”Efter den stora kraschen då allt uppdagades sökte Torbjörn ganska snart hjälp i det tolvstegsprogram som utvecklades inom Anonyma Alkoholister, AA, men som i dag finns i många olika varianter för olika slags problem.

Här talas om att vara ärlig mot sig själv och andra, om att erkänna att man själv inte är Gud – sin maktlöshet. Vidare om att så långt det är möjligt göra upp relationer som gått sönder, och om att ta hjälp av en yttre kraft, som i Torbjörn Freijs fall tveklöst var Gud i kristen tappning.

Han deltog i smågrupper där man delade livet och sina brottningskamper.

– Skillnaden jämfört med vanlig terapi är att jag bland annat får en sponsor (en stödperson att tala med) som följer mig och hela tiden kan lägga sig i mitt liv och utmana mig. De kan just det här med missbruksbiten.” Via Dagen.